Vi gnäller inte!

Det finns en hel del gnäll kring Jobb- och utvecklingsgarantin och särskilt fas 3. Vi stämmer inte in i detta gnäll. JUG är en social förmån som man som individ bör ta vara på så mycket som möjligt. En positiv och konstruktiv attityd är det som gäller. Men, det finns problem. Stora problem. Och det finns bättre alternativ.

Jobb- och utvecklingsgarantin ger en högre ersättning än socialbidraget skulle ge. (Nivån är 60% istället för 80% som i a-kassan, taket är detsamma). Därför finns det en rädsla för att bli avstängd och hamna hos socialen istället. Ingen är tvingad att vara med, men det är inte roligt att falla ur.

Fas 1 är bra. Det finns flera som tycker att det är bland det bästa de har gjort. Framförallt det sociala stödet och den positiva energin. Har man haft en bra extern aktör kan det mycket väl vara så.

Sedan är man dock tillbaka hos Arbetsförmedlingen! Det är inte roligt. Där flyter allt. Där råder godtycke, elakhet, lagbrott och rena trakasserier. Vissa får i praktiken ett nytt fas 1. Andra gör ingenting. Andra slängs ut i praktik som kan vara nog så tuff som i fas 3. Även fas 3 flyter. Vissa får beslut på två år, andra på sex månader. Vissa får anställningar som är bättre än praktikplatser i fas 2, osv.

Två frågor är viktiga:

1. Följer Arbetsförmedlingen de lagar och förordningar som styr JOB/UGA eller sysslar de med något helt annat?

2. Finns det bättre lösningar?

Ja, Arbetsförmedlingen sysslar med helt andra saker. Exakt vad och varför är angeläget att ta reda på, eftersom det sannolikt handlar om allvarliga lagbrott. Vi arbetar med att kartlägga detta.

Här är ett alternativt förslag:

– Man går upp från 60% till 80% när man är på en arbetsplats. Skillnaden ska betalas av arbetsgivaren.
– Man ska när som helst kunna säga upp sig med en månads uppsägningstid. Den enda konsekvensen är att nivån sänks igen till 60%.
– Ingen arbetsgivare ska få ha mer än en person på samma tjänst under ett år och då maximalt sex månader.
– Alla får en årlig check till externa aktörer, om de inte är på en arbetsplats och känner att de vill ha socialt stöd, coaching, etc.

Detta kan låta misstänkt likt en medborgarlön, eftersom arbete är frivilligt. Det behövs också något mer tvingande, till exempel vart fjärde år. Då måste rättssäkerheten kring det vara mycket hög:

– Man är sex månader på en arbetsplats, innan man kan få en ny fyraårsperiod. Då kan man samtidigt fånga upp eventuella medicinska och sociala problem.
– Går man in i sin andra fyaårsperiod får man räkna med att få sin ekonomiska situation granskad, i stil med vad socialkontoren gör.

Poängen med det här förslaget är att det utgår ifrån att individen vet bäst själv. Ingen ska heller kunna utnyttjas, vare sig av Arbetsförmedlingen eller av arbetsgivare. Ingen ska heller kunna fuska.

Sedan finns det en större diskussion om vad som egentligen händer med arbetslösheten i samhället. Den har vi anledning att återkomma till.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s